sen har vi blivit föräldrar?! Det känns jätte konstigt att veta om det såhär i förväg. Normalt sätt så vet man ju väldigt sällan sånt så exakt. Men det ska bli spännande samtidigt som det är väldigt nervöst! Har inte kunnat sova på flera nätter, så jag har sovit några timmar på dagtid istället. Och i natt så är det samma visa.. Kan inte sova och sitter vaken och tänker och försöker att samla känslorna. Sova kan jag alltid göra senare idag. Men jag tror inte att jag kommer att vilja det då. Utan då vill jag nog umgås med min nyfödda son! Att vi ska göra kejsarsnitt är jag inte så nervös över. Det som gör mig mest orolig är bedövningen. Spinalbedövningen som sätts i ryggen med en nål. Och jag har sån otrolig fobi för nålar. Så det gör mig nervös. Även tankar om komplikationer dyker upp ibland! Är så orolig för att något ska gå fel. Jag vet att det är dumt att tänka så, men man kan aldrig vara 100% säker förrän snittet är klart. Jag har dåligt järnvärde vilket kan vara lite riskabelt då en vanlig blodlust kan påverka mig ännu mer än normalt.. Och det är faktiskt obehagligt att veta om. Kejsarsnitt i sig är också en risk. Men vi hoppas på det bästa, så får vi se hur det går. Jag måste iallafall visa mig stark och våga ta emot nålen utan motstånd! Nu ska jag snart börja att göra mig i ordning. Ska duscha, vilket är viktigt att göra innan snittet. Ska sen se till så att allting är packat och att ingenting är glömt. Det vore synd om något viktigt skulle glömmas hemma. Nu börjar det närma sig. Så nu har jag inte tid att skriva mer. Kommer med en uppdatering när jag har tid. Om det dröjer så kolla in min andra blogg. Den uppdateras lite oftare!

Ligger här på soffan, sju tända ljus och tänker på bebisen i magen.. Nu är det inte lång tid kvar tills vi äntligen ska få träffa honom och få ha honom liggandes mot mitt bröst. Jag kan inte förstå att jag snart har burit ett barn i min kropp i 9 månader. 40 veckor av både glädje och förtvivlan. Lyckan av att veta att vi snart ska bli föräldrar går inte att beskriva med ord. Men oron av att något ska gå fel gnager fortfarande inom mig. Rädslan att förlora mitt barn, vårt barn. Den tanken kommer att finnas där enda tills vi får ta med oss honom hem. Rädslan av att förlossningen inte ska bli som förväntat, fri ifrån komplikationer.. Den är nog störst! Man kan ju aldrig vara säker på att allting kommer att gå bra förrän han är född. Även att de sagt att han mår bra där inne i magen nu, så kan det förändras på bara en sekund. Och oftast så går det inte att förklara varför. Varje dag som går så känner jag efter fosterrörelser. Jag vet inte hur jag skulle hantera det om han en dag inte längre rör sig i magen. Att efter 36 veckor få höra att det inte blir fler veckor. Det skulle jag aldrig att klara av! Här hemma är allting i stort sätt klart för hans ankomst. Nu är han välkommen att komma ut när han än behagar. Sängen är bäddad. Kläderna är tvättade och sorterade. Skötbordet är redo. Vagnen är hemma. Bilstolen är fixad, och basen monterad i bilen. Nu fattas bara Rasmus. Men det verkar dröja ett tag till iallafall. Än så har du inte vänt dig och fixerat dig. Men du har fortfarande 5 dagar på dig att göra det på egen hand. Den 4 oktober så är det dags igen för ett besök hos barnmorskan, hon ska då kontrollera om du har vänt dig med huvudet nedåt. Och vi hoppas verkligen på det. Annars så skickar hon oss till förlossnings avdelningen, där de kommer att försöka att hjälpa dig att göra en kullerbytta så att du lägger dig rätt. Om de inte lyckas så kommer det att bli så att du kommer att förlösas med ett planerat kejsarsnitt. Och vi önskar att det inte ska behövas. Vi önskar att du själv ska avgöra när du är redo att komma till Världen. Att du själv ska vända på dig och ge oss erfarenheten att upptäcka och känna när du är redo. Ge mig upplevelsen och glädjen av att föda dig. Och ge oss chansen att få klocka värkarna som visar att du är påväg. Och ge min kropp en chans att visa vad den är kapabel till. Du finns alltid i mina tankar och du är efterlängtad av både oss och dina släktingar. Men också av våra vänner och bekanta. Vi ser fram emot att få träffa dig. Lära känna dig. Och få se hur du ser ut!Att sova är svårt nu för tiden. Ingen sovställning är bekväm. Alla tankar håller mig vaken även att jag är trött. Halsbränna och sura uppstötningar besöker mig varje kväll och hindrar mig från att somna. Magen växer och gör sig mer och mer bemärkt för varje dag som går. Lika så tyngden, begränsningarna och sammandragningarna. Jag är inte lika vig och smidig längre. Men det gör mig bara mer påmind om att en bebis är på väg. Det behövs för att kunna inse vad som håller på att ske. Tiden har gått otroligt snabbt. Veckorna har verkligen sprungit iväg. Men nu går de betydligt långsammare. Nu kanske jag får chansen att vänja mig vid tanken av att jag snart ska bli mamma. Och jag hoppas att jag blir en lika bra mamma som min egen är!!!! För jag har Världens bästa mamma, och ingen är som henne. JAG ÄLSKAR DIG MAMMA! Och jag saknar dig. Jag längtar tills jag får träffa dig igen. Krama dig igen. Du är den som betyder allra mest för mig. Och du kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta!!! MIN puls är DINA hjärtslag <3

nu ska jag ut och köra lite bil.. alltid lika kul!

Nu ligger man här i sängen och lyssnar på regnet som faller mot taket till uteplatsen, precis utanför sovrumsfönstret. Det är ett underbart och härligt ljud. Ett ljud som får en att slappna av och komma till ro. Jag har alltid haft extra lätt för att somna när det regnar. Men idag så blir jag bara kissnödig av någon korkad anledning.. Nä men förmodligen är det för att bebisen som bor i min mage tycker väldigt mycket om att sparka på min blåsa.. Jag får ingen sömn av att vara kissnödig, men jag är nog för trött för att gå och kissa... Vilket dilemma, suck! Jaja det blir väl att tvinga sig upp och sen springa tillbaka. Vill ju inte riskera att det hinner sluta regna innan jag har somnat. Jag vill somna till ljudet av detta ösregnet. Johan sover redan lyckos honom! Om 4 timmar ska jag kliva upp, och jag har inte somnat än! Skäms på mig. Så nu måste jag lägga ifrån mig mobilen och springa upp så jag kan springa och lägga mig igen. Och sova :) för idag så ska jag till Ullared med de bästa brudarna <3Godnatt på er sötnosar :)

nu ska jag gå upp och sätta mig en stund framför tv innan det är dags för att sova.. det blir att kliva upp tidigt imorgon. för att hinna med allt som måste göras innan flickorna kommer! :)

Och det blir hemgjord potatismos med fisk. Det är kanon gott och nyttigt!! Hade velat ha lite grönsaker till också.. Så det ska jag nog koka upp nu direkt. Sen ska vi äta!!

det har varit en konstig dag idag.. vaknade av att spisfläktsfiltret föll ner på spisen.. och det höll på att skrämma livet av mig, innan jag kom fram till vad det var.. bebisen har bökat omkring idag rejält.. han verkade ha haft beslutångest när det gällde att hitta en bekväm ställning att ligga i.. Så innan det var löst så fick jag plågas lite grann, för det gör så ont när han ska sträcka på och ha sig.. Men jag ska nog ändå vara glad som har en sån liten pojke i min mage.. Normalt sätt så ska han ju vara lite större.. Vilket betyder att andra säkert har det en aning mer besvärligt än vad jag har det just nu.. Men det kanske inte är alla bebisar som är lika bökig som min är, vad vet jag?! Ska strax upp och ringa till mamma iallafall.. Och dricka lite vatten och ta min pencilin/antibiotika.. Den måste jag ju ta 3 gånger om dagen. Jätte svårt att komma ihåg att ta den vid samma tider varje dag.. Men jag är glad sålänge jag kommer ihåg den överhuvudtaget!! :)

54 dagar kvar...